Dag 9

Laddar inför att åka ner

Vet inte riktigt vad jag ska skriva om men ett ögonblick som jag minns tydligt är när vi åkte offpist förra året i Schladming, Österrike.

Alla ungdomar, sportiga vuxna och blivande skidlärare samlades mitt på dagen på den högsta punkt som lifterna kunde ta en till. Där tog vi av oss skidorna, slängde upp dom på ryggen och började gå/klättra. Det var halt och det var stundvis väldigt brant. Vi gick säkert minst en halvtimme, svetten bara rann och alla var nästan helt utmattade när vi kom upp.

Tyvärr kunde vi inte gå exakt hela vägen för snön högst upp var inte så säker att gå på. Men vi var ändå bara kanske 20 meter från toppen så det gjorde inte så mycket.

Alla bara la sig i snön och hämtade andan. Efter någon minut var det dags. En ledare åkte först och sen åkte vi ner en och en. Shit vilken känsla det var. Att bara kunna glida fram över orörd mark. Det kändes som om vi åkte i en skidkatalog, helt perfekt. När vi kom ner kunde vi alla konstatera att det var värt den långa vandringen.